Ja veckorna går rätt fort ändå faktiskt. Så här ser det ut nu för mig:



Vecka 11

Kroppen: Det syns fortfarande inte att du är gravid, men du kan känna det mycket tydligt. Den trötthet som många känner är ett tecken på att man ska ta det lugnt. Vissa kan känna sig svimfärdiga om de tvingas stå upp en längre tid, till exempel på bussen. Det beror på att blodtrycket är lägre.

Fostret: Huvudet är nu rundare och ögonlocken är tydligare, de har redan öppnats och kan slutas vid beröring. Händerna kan också stängas vid beröring. Nu är fostrets alla viktiga organ i stort sett färdiga och ska bara växa i storlek. Ännu kan du inte känna att fostret rör sig, men vid ett ultraljud kan man se rörelser."








Nästa vecka går jag in i vecka 12 vilket känns bra. Jag är såklart orolig för missfall ändå och jag tänker mycket på mitt missfall jag fick i vecka 15. Tänker på det varje dag och går igenom vad som hände om och om igen. Lite jobbigt faktiskt. Jag har ju vart med om flertal missfall men just det sena missfallet är ju något som etsat sig fast.
Jag ska iaf iväg imorron och ta prover på lab och sen iväg på ul den 27 augusti. Då får jag hoppas allt ser bra ut=)
För även om jag sett ett tickande hjärta så vet jag ju att saker och ting kan få fel ändå. Och med mitt bagage kanske det inte är så himla konstigt heller.

Men nu är jag trött och mår lite illa så jag ska vila lite. Har iaf liiite symptom nu. Illamående och trötthet och en jäkla stor mage...ja tarmarna såklart men den är svår att dölja, speciellt på eftermiddagar och kvällar!

Tjotjing på er!